Tidningen Kulturen, Recensent Alexander Sanchez. Augusti 2013.

Det har under åren kommit många böcker och även filmer om vår kanske mest internationellt kände svensk, men få böcker har på det här sättet noggrant beskrivit händelserna ur ett ungerskt perspektiv. Ungern vars långa historia går tillbaka många århundraden har präglats av flera nationella tragedier. Under flera århundraden var man under först osmansk och sedan habsburgsk styre, där det sistnämnda har präglat Ungern även idag. Den tyska minoritet som fanns kom att starkt påverka även den ungerska kulturen.

Det som kom att bli den verkliga brytpunkten för Ungerns del var slutförlusten under första världskriget, då dubbelmonarkin Österrike-Ungern delades och kejsaren avgick. Ungern kom att, som många stater efter världskriget, gå sin egen väg. Även i Ungern kom ett kortare inbördeskrig mellan olika falanger att rasa, där vita under amiral Miklos Horthy och röda kommunister under Béla Kun kämpade om makten över landet. Övergrepp kom att ske från båda sidor och även den antisemitiska retoriken var vanlig.

Tyskland som under kejsarriket hade haft alliansen med dubbelmonarkin kom att vara en både givmilt och uppskattad allierad, något som kom att påverka historien längre fram. I ljuset av detta bör man inte bli förvånad över att det blev en allians mellan Adolf Hitlers Tyskland och Horthys Ungern, en allians som tidigare hade varit så tydlig under första världskriget. Horthy var till skillnad från många andra i Ungern en anglofil i grunden, och hade gjort en militär karriär i den Österrikiska dubbelmonarkins flotta där han blev amiral. Han var även vad som betecknas som ”salongsantisemit”, med en rätt vacklande självbild speciellt på slutet av sin regeringsperiod. Landet som han kom att styra, under titeln regent, var mångt och mycket ett senfeodalt land där jordägare och adeln hade mycket att säga till om. Det är från och med 1920 som den så kallade Horthy-eran i ungersk politik påbörjades.

Ungern och dess latenta antisemitism är något som tyvärr har återuppstått under perioder av samhällskollaps. Något som blivit aktuellt även i dessa dagar när antisemitism och hat mot romer åter florerar i Ungern. Författaren beskriver utförligt detta hat under perioden. Detta hat hade inte hindrat att framstående judar har haft positioner i samhället som exempelvis Samu Hazai, befälhavare i den ungerska armén och senare försvarsminister under första världskriget.

Ungern som gick ur dubbelmonarkin efter världskriget hade en rad både ekonomiska och idémässiga problem, som knappast blev bättre under de ekonomiska problem som präglade slutet av 20-talet i hela världen. Antisemitiska stämningar fanns latent i landet, något som tyskarna inte var sena med att utnyttja under kriget. Det var ett, på många områden, mentalitetsmässigt gammal nation som gick in i allians med Tyskland och även deltog som en viktig del i axelmakternas arméer under invasionen av Sovjetunionen, bland annat var ungerska styrkor placerade utanför Stalingrad 1942.

Fanns det innan Tysklands fall 1945 någon opposition mot den väg som givits? Det fanns redan missnöjesyttringar mot den grymma antisemitiska politik som fördes bland annat Illona Edelsheim-Horthy, änkan till István Horthy och nära förtrogen till sin svärfar och till István Bethlen, f.d. premiärminister. Det fanns givetvis fler, den ungerska motståndsrörelsen MFM spelade en tydlig roll under dessa månader då Roul Wallenberg verkade i Ungern.

Ungerns kom även att bli en spelplan för både de allierade, som med varierande resultat försökte skapa en motståndsrörelse, och de olika neutrala länderna, bland annat Schweiz, Spanien och Sverige.

I Stockholm verkade en desillusionerad Raoul Wallenberg som drömde om att skapa något mer än det vanliga vardagstristessen. Det stockholmska hemvärnet som han deltog i gav inte det som han letade efter. Chansen skulle komma slutligen, när amerikanarna letade efter folk som kunde ta sig till Ungern och bistå. Raoul Wallenbergs primära finansiär var den OSS-anknutna underrättelsemannen Iver C. Olsen som letade efter en lämplig kandidat för att resa till Ungern. Med stöd från amerikanska intressen kunde slutligen Raoul Wallenberg resa ner. Även Sveriges officiella linje hade slutligen ändrats då man tydligt såg en allierad seger i Europa.

Myterna och legenden om Wallenberg har ibland överdrivits av olika skäl, men faktum är att över 8000 judar kunde räddas av de skyddspass som Wallenberg delade ut. Under de få månader han var i Ungern lyckas han att rädda otaliga från en mycket säker död.

Någon gång den 17 januari 1945 försvinner Wallenberg från historien, troligen mördades han av ryssarna. Att ryssarna hade problem med Raoul Wallenberg är inte speciellt märkligt. Människor med mindre anknytningar till vad ryssarna ansåg som främmande makt hade råkat än värre ut under kriget.

Den 15 oktober 1944 tvingas Horthy, efter en djärv kupp av tyska specialenheter, bort från makten, han avled senare i Portugal 1957. Tiden är inne för slutfasen av den ungerska tragedin när pilkorsarna tar över makten. Pilkorsarna under partivisionären Ferec Szálasi fick kontroll över små delar av Ungern, röda armén hade redan besatt östra delarna av landet. Partiet som bildats 1939 hade äntligen vunnit makten. Styret kom att främst vara starkast i Budapest där jakten på ”förrädare” och judar blev högprioriterat. Fiender fanns enligt pilkorsarnas logik överallt och skulle bekämpas.

Det som tidigare hade varit ett relativt marginaliserat parti fick nu ett uppsving på alla områden. Partifunktionärer skulle fylla alla de viktiga platserna och vapen delades ut, även för att kunna beväpna funktionärer med allt annat än ren bakgrund, brottslingar och kriminella flockades till partiet. När pilkorsarna efter så många år kom till makten var det dags att visa vem som var de nya herrarna. Tyskarna gjorde det mycket tydligt att det var under deras styre som pilkorsarna fick verka. Varje pilkorsarenhet fick en kvot på hur många fiender som skulle gripas, enheten fick även behålla alla värdesaker som man fann under tillslagen, något som brukade höja motivationen.

Samtidigt arbetade SS-befälhavaren Adolf Eichmann nitiskt för att utföra sin del av förintelsen under hösten, så många judar som möjligt skulle deporteras från Ungern. Det är i slutet av oktober som som de ökända dödsmarscherna genomfördes till den Österrikiska gränsen där 70 000 sattes i arbete. 400 000 hade redan deporterats, runt 600 000 ungerska judar förlorade livet mellan 1941-45. Det är även talande att Eichmann gick bakom ryggen på Heinrich Himmler, då SS-chefen hade börjat inse vidden av röda arméns framgångar och gjorde allt för att sopa igen spåren av förintelsen runt om i Tredje riket.

När det forna allierade Rumänien tillsammans med röda armén påbörjar offensiven mot Ungern den 29 oktober såg det mycket mörkt ut för den sittande pilskorsregeringen. Den ryska offensiven ökade omfattningen av pilkorsarnas terror mot både judar och ungrare. Tyskarna under SS var officiellt enbart assisterande till den ungerska pilkorsregeringens terror, något som inte riktigt stämde med verkligheten. Ferec Szálasi flydde fältet till Tyskland redan den 9 december och lät andra offras i kampen mot Röda Armén. Han blev senare avrättad efter Budapests fall. Det blev SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS und Polizei Karl Pfeffer von Wildenbruch som fick den otacksamma uppgiften att leda försvaret av vad propagandan kallade fästning Budapest – i praktiken till sista man. Kampen om Budapest utvecklades till en av de bittraste striderna hittills på östfronten.

När slutligen Röda armén besegrat tyskarna den 13 februari 1945, efter drygt 100 dagars belägring av Budapest, skrevs ett nytt kapitel i Ungerns tragiska 1900-talshistoria. När över 80 procent av staden var en ruinhög arbetade de överlevande kommunistcellerna och röda armén metodiskt för att skapa ett nytt land. Det skulle dröja tills murens fall 1989 då mer av den verkliga historien skulle kunna skönjas från alla legender och myter som skapats och framför allt undertryckts av Ungerns nya herrar.

Det är en välskriven skildring av Ungern och Raoul Wallenbergs roll under slutakten av andra världskriget som Gellert Kovacs har skrivit. För en läsare som inte är speciellt insatt i Ungerns historia ger den här boken en god översikt om denna turbulenta tid. Något som saknas är även en karta över Budapest, något som skulle hjälpt betydligt för läsaren att följa med till den stad som beskrivs av författaren.

För läsare som har läst en del om Raoul Wallenbergs öde, kan denna boks förtjänster trots allt vara väl värd att titta närmare på.

———————————————————————————————————

Recension av Ricki Neuman, avsedd att publiceras i SvD. Dock aldrig publicerat av oklara skäl.

Länge var det tyst om Raoul Wallenberg, inte minst i Sverige. Nu kommer den ena boken efter den andra. Efter två fylliga biografier, av Ingrid Carlberg och Bengt Jangfeldt kommer “Skymning över Budapest. Historien om Raoul Wallenberg och kampen för människoliv 1944-45”.

Författaren, Gellert Kovacs, är svenskungersk lärare och historiker – och han förser läsaren med ett ungerskt perspektiv, delvis nytt, med hjälp av intervjuer och dokument från ungerska arkiv. Det blir bland annat en slags äreräddning, tänker jag efter avslutad läsning, ett försök att nyansera historien. Nej, alla ungrare var inte antisemitiska tyskvänner. Tvärtom fanns många medborgare som motarbetade det som pågick, även om “det ungerska antinazistiska motståndet var fragmenterat” och svagt, till del därför att “de bredare folklagren saknade känslan av att vara hotade som nation” som i Polen.

Kovacs berättar detaljerat om stadens många oppositionella grupperingar – MFM, Avhoppsbyrån, Ungerska Fronten, SP, Kiska (det nybildade hemvärnet) samt kommunistiska, kristna och judiska organisationer – och Wallenberg samarbetar med dem alla, förutom kommunisterna. Svensken får förtroende och inblick, och delar generöst med sig av pengar och skyddspass. Och mer än så. Vid ett tillfälle förser han Kiska med handgranater, k-pistar och pistoler.

Det pågår en revidering av bilden av hjälten Wallenberg. USA var först med att göra honom till en förebild, och i de amerikanska filmerna och böckerna framstår han ofta som diplomaten som mer eller mindre ensam slogs mot tyskar och pilkorsare, och som räddade över 100 000 judar från en säker död. Sedan dess har svenskens gärning fått andra proportioner. Han är fortfarande en stor hjälte, en av krigets största, men antalet räddade har sjunkit till mellan 10 och 15 000.

Annat har lagts till, som att mycket av det Wallenberg åstadkom var resultatet av teamwork. Utan modiga och seriösa medarbetare på ambassaden hade produktionen av skyddspass och införskaffandet av så kallade svenskhus inte kunnat äga rum. Han var långt ifrån ensam; det framgår tydligt i Paul A Levines bok om Wallenberg i Budapest.

Och utan modiga och seriösa medlemmar av det ungerska motståndet hade betydligt färre judar kunnat räddas, som Kovacs ser det. Man försåg Wallenberg med aktuell information, man pekade ut vilka det gick att lita på inom armén, polisen och gendarmeriet, och vilka man eventuellt kunde påverka bland pilkorsarna, och man introducerade diplomaten till viktiga personer, som regentens son.

Enligt en av Kovacs källor var det till och med så att svensken periodvis kunde disponera över soldater från Kiska.

Wallenberg var definitivt en stor hjälte, men bilden måste vidgas, och i det perspektivet blir Kovacs bok ett väsentligt bidrag. En avgörande del av svenskens gärning krävde nära samverkan med andra människor, krävde att han lyckades vinna deras förtroende och tillit.

Också på så vis var han en förebild, väl värd att minnas och hedras.

Ricki Neuman